Livet…

Jag är medveten om att detta citat har en tendens att överanvändas men i det finns allt det jag älskar med det svenska språket; melankolin, direktheten, det karga, den krassa verkligheten.

Svenska skriftspråk! Jag är stolt över att få använda dig och avundas alla dem som behärskar dig med precision och till fullo.

IMG_4424

Hon tittade…

…storögt på honom. Han imponerade och hon förstod inte varför. Sorlet av röster försvann kring dem. Omslöt dem.
— Så var bor du då?
— Beacon Hill, svarade han glatt och med sjävklarhet.
Hans ton fick henne att inse att svaret, i denna miljö där sidenklänningarna gick tretton på dussinet, betydde något vad gäller det vi nu månde komma ifrån men hon kunde ännu inte tyda det. Ännu var hon för svensk. Att hon borde ta fasta på det förstod hon dock. Antagligen såg hon allt för undrande ut för han fortsatte:
— Boston? South slope…?
Ah, Boston. Ur människolivets breeding synvinkel bättre än New York men eventuellt sämre än Washington DC. Fast det berodde väl på om man hävdade makt som mer viktigt än pengar och anor. Eller så var det bara hennes tankar som styrde henne vilse. Det var lätt hänt med allt detta nya. Detta stora. Detta land av great possibilities.
Oavsett vilket insåg hon att här skulle hon inte släppa så hon tog honom lojt under armen och med sin bästa och mest sultry förförarröst sade hon:
— So what brings you to New York City then…

Sju år senare kunde hon tänka att hon aldrig skulle druckit den där apertifen.

There are times when…

…looking at a painting, you only see a small part of it, or a mere angle of it, and that very special little part mesmerizes your heart and mind and you simply can’t get it out of your head.

It may be just a line drawn with perfection, a cloud, a surrealistic flower, a perfect mix of colors or a butt ugly swan but it’s just “perfect”.
In fact, in your opinion the key to the painting’s whole greatness is right there no matter what any art critic with a degree from a fancy pancy art school ever would say.

You can recollect that spot at any given moment; day or night. It enthralls you and you have to be a part of it, find its answer, depth and underlying truth. Understand which brushwork it is that make it so special; make it stand out.

Hmm, this basically defines my life too. I have an overall good painting; it’s only that small, small spot that eludes me. I can see it well and clear in my head. I just can’t find it on the canvas or in my heart.