No one can write…

…things into becoming reality. A pen is not a magic wand. That’s a real shame and I guess, why I don’t believe in prayers either.

But I constantly ache for things I never experienced, miss places and people I can’t reach anymore, search for future answers that’s not there, want experiences I can’t articulate so I do wish I had that sorcerous pen.

What I have to try to do is to forget the nothing. Find that all-consuming and then live happily ever after; whether real or not. In my mind. On my own. What else is there to do?

I will go mad.

1907…

Han lutar sig mot den mörka husväggen och låter den stötta honom. Han är ensam och han behöver inte längre hålla uppe fasaden. En fasad av säkerhet, av jag-vet-vad-jag-gör. Arbetare i alla länder förena eder.

Han kan släppa. Får inte börja fundera, allt är över. Vi har kämpat och segrat i kampen för rättvisa… och för pengar, massor av pengar! Nej, inte tänka så, fula tankar, men två flugor och en jäkla smäll. Vad är en postiljon mot alla de offer som föll i de stora revolutionernas gravar?

Stora ord, goda förevändningar men en liten, feg, girig man. Axel vill vara en god kämpe men han orkar inte.

”– Jag vill ha det alla ni har!”

Saker, ting, glitter och ära. Möbler, klackring, klockkedja och kråsnål.

Åt helvete med revolutionen.

Idag; samma dag som EU-krismötet…

… i Bryssel där man förhoppningsvis hittar lösningar på flyktingkatastrofen i Medelhavet; kan någon då (regeringen Löfven?) kräva, enligt lag, att alla som röstar på Sverige Demokraterna ser Magnus Gerttens dokumentärfilm “Varje ansikte har ett namn”?

Det är fan ta mig det minsta man kan kräva!

http://www.svtplay.se/video/2843597/varje-ansikte-har-ett-namn