1907…

Han lutar sig mot den mörka husväggen och låter den stötta honom. Han är ensam och han behöver inte längre hålla uppe fasaden. En fasad av säkerhet, av jag-vet-vad-jag-gör. Arbetare i alla länder förena eder.

Han kan släppa. Får inte börja fundera, allt är över. Vi har kämpat och segrat i kampen för rättvisa… och för pengar, massor av pengar! Nej, inte tänka så, fula tankar, men två flugor och en jäkla smäll. Vad är en postiljon mot alla de offer som föll i de stora revolutionernas gravar?

Stora ord, goda förevändningar men en liten, feg, girig man. Axel vill vara en god kämpe men han orkar inte.

”– Jag vill ha det alla ni har!”

Saker, ting, glitter och ära. Möbler, klackring, klockkedja och kråsnål.

Åt helvete med revolutionen.

Idag; samma dag som EU-krismötet…

… i Bryssel där man förhoppningsvis hittar lösningar på flyktingkatastrofen i Medelhavet; kan någon då (regeringen Löfven?) kräva, enligt lag, att alla som röstar på Sverige Demokraterna ser Magnus Gerttens dokumentärfilm “Varje ansikte har ett namn”?

Det är fan ta mig det minsta man kan kräva!

http://www.svtplay.se/video/2843597/varje-ansikte-har-ett-namn

Thankfully, I don’t feel…

…like I’m out walking the dead just yet. No, just tripped over a small, almost invisible, shadow today because, yes, my mind can overthink and seriously worry at the same time.

I guess, I simply possess a certain je ne sais quoi [read; huh?] for not realizing that worry won’t expire and actually can be saved for a later day. (When the ‘actual situation’ actually arises.)

The thing is; I would simply feel like a better person if I didn’t need to use my credit card at the supermarket in the absence of and in lieu of cash. This, while I’m telling my inner self that I’m successful in other ways…

Well, at least I’m not a quitter because I haven’t even managed the starting phase yet. So there!

“Du vet att jag aldrig…

…har trott på nån Gud, men ibland går jag in i Hans hus. 
Så när skymningen faller i morgon 
så går jag i kyrkan och tänder två ljus; 

Det ena för dom jag har sårat, 
för vännerna som jag försmått, 
och för tårarna som dom gråtit  
för min skull. 

Det andra för att jag ska finna  
en kärlek som orkar bestå, 
och en kvinna som en gång kan älska mej som jag är.”

Björn Afzelius i “Två ljus”